Jag såg dig igår. Ditt hår var längre och jag kände inte riktigt igen dig men ändå såg jag att det var du. Det hade gått lång tid sedan jag sist såg och pratade med dig och jag funderade länge på om jag skulle vinka till dig. Jag följde dig hela vägen med min blick tills du tillslut korsade gatan och försvann runt hörnet. Jag undrade under en lång stund om du kanske sett mig och gick snabbt förbi mig för att ignorera mig, när alla mina tankar for runt i huvudet kände jag hur jag sakta tappade kontakten med verkligheten. Jag var inte längre på samma plats som för några sekunder sedan, jag var på någon annan plats där bara du och jag existerade. Men när en kvinna gick in i mig och bussen stod framför mig så känndes allt som vanligt igen, du var borta, du fanns inte, det var bara jag och alla andra männsikor som skulle på bussen.

Du försvann för längesedan men såfort du dyker upp kan jag inte låta bli att tänka på hur allt hade kunnat vara om det hade slutat annorlunda.