En mage som hänger ut lite över jeansen, en tand som sticker ut mer än dom andra, en näsa som upplevs för stor, en överläpp som knappt existerar, lår med nyfunna gropar, bröst som hänger lite olika ... Vi kan hålla på hur länge som helst. Vi är så otroligt duktiga på att varje dag leta fel på oss själva, jämföra oss med andra och önska att vi såg annorlunda ut. Ändå vet vi att vi bara mår sämre av att fortsätta.

Vi tjejer måste sluta sträva efter en perfektion som inte ens existerar. Vi kommer aldrig att se perfekta ut genom våra egna kritiska ögon, så varför lägga ner så mycket tid på att försöka ta sig dit? Vi kan rätta till snea näsor, vi kan banta, vi kan förstora brösten och fylla läpparna. Men tror du verkligen att det skulle få dig lycklig på riktigt? Tror du att vi människor är så enkelt skapade att en platt mage gör oss nöjda? Tror du att våra pojkvänner skulle älska oss mer om låren var lite smalare? Nej! (Har du någon gång funderat på varför vackra kvinnor som Angelica Jolie eller Jennifer Aniston kan bli dumpade/ha killar som är otrogna även fast du upplever dom som världens vackraste kvinnor? Det handlar inte bara om utseende, insidan är viktigast i längden!)

Enda sättet att bli lycklig och tillfreds med sig själv är att acceptera sig själv hur man ser ut och små småningom börja tycka om sina skavanker. Jag kommer aldrig bli världens snyggaste tjej men det är heller inget jag strävar efter för det skulle vara lika rimligt som att jag ska bli världens längsta man. Det går ju inte! Jag har valt att sluta stå i spegeln varje dag och dra i mage och lår. Det är inte värt att leva ett liv som slav under komplex och må dåligt över det. Jag vill leva! Jag vill vara glad! Och då får inte ens näsa, en mage som hänger lite över jeansen eller en dålig hy vara i vägen. För det är ingen som bryr sig!

Sträva inte efter en perfektion som inte existerar. Sträva efter acceptans!